Usch vilket väder, regnet öser ner bara.

Ingen rolig dag har det varit, eller natt. Drömde en mardröm som var helt åt helvete. Alla som jag känner dog och jag var den ända som var kvar levande och det var två läskiga omänskliga människor som var efter mig, lyckades döda en av dem men den andra hann jag inte eftersom jag vaknade. Som tur var, eftersom jag inte ville drömma mer om det.

  Fast börjar vänja mig med mardrömmar nu faktiskt. Varje natt drömmer jag en dröm som jag mer än allt skulle kunna klara mig utan.

Idag har jag varit på ett studiebesök med klassen. Vi åkte till steningeslott eller vad den nu heter. Va inte roligt eftersom vi va tvunga att först åka pendeltåg till märsta och sen ta en buss till någon konstig väg och sedan gå i regnet en bra bit. Det var så kallt och så blåsigt, usch på det!

Igår skrev Robban på kontraktet till nya lägenheten. Fett mys. Inflyttning typ den 1 december. Blir väl roligt hoppas jag ^^ Mysig lägenhet i alla fall.

Fast problemet är att jag vill flytta ihop med honom då. Han verkar inte ha något problem med det, men jag vill att han ska fråga: vill du bo med mig? eller nått sånt.

Jag måste sluta vara en sån romantiker, vill så mycket att han ska ge mig en ros eller nått någon gång, vill att han ska ge mig en jävla ring också! Men det kommer ju aldrig att hända typ. Även fast vi bara har varit tillsammans i 6 månader så vill jag verkligen det.

 Men men, vad ska man göra. Han är inte så romantisk alls. Kommer nog aldrig vara det. Och han kommer aldrig att förstå att jag vill ta hand om honom när han är sjuk heller. Han bryr sig bara om att hans föräldrar kommer att tro att han inte är sjuk om jag är med honom, vilket suger apballe eftersom jag har bara lust att ta hand om honom, jag vill faktiskt att han ska ligga och vila i mitt knä/famn och bara ta det lungt, jag vill ta hand om honom. Är det så svårt att fatta?

 Han säger också att han inte vill smitta mig, att det är för mitt bästa. Men om jag fick bestämma om vad som är mitt bästa så skulle jag fanimig vara hos honom just nu och fucking ta hand om honom! Men, min idiot till pojkvän fattar inte sånna saker... så det skiter ju sig.

Aja, tack o hej, ska gå och gyma med en polare typ när som.. Bye.

Har inte skrivit på ett tag, men har lite glömt bort det faktiskt. Men det händer ju inte så speciellt mycket i mitt liv.

  Dock har helgen varit lite... mja.. dålig. Det känns som om varje helg den senaste tiden efter halloweenfesten har varit väldigt deppiga för min del. Har mått väldigt dåligt, varit väldigt ledsen och varit väldigt sur på Robban. I fredas så mådde jag fett dåligt, kommer inte ihåg varför nu men började typ bråka med Robban. Slutade med att han åkte hem till mig direkt efter jobbet och bara tog det lugnt.
Var hemma på fredagen eftersom jag hade en sån jävla huvudvärk. Jag vet att det är för att jag har järnbrist och att jag måste ta mina järntabletter. För det ger mig inte bara huvudvärk utan enligt skolsystern så blir man oftast deppig utan anledning när man har järnbrist. Så jag måste börja ta dem igen. Men jag brukar bara glömma bort dem. Fast hon gillade min idé att ta dem samtidigt som mina minipiller. Vilket jag då borde göra :P

Men i alla fall, det löste sig på fredagen, men var ännu deppigare kommer jag ihåg nu, för jag bestämde mig (av en väldigt korkad anledning) att blondera håret. Blev inte så bra, så Robban köpte Åt mig hårfärg, men tyvärr tänkte jag inte efter riktigt när jag sa vilken färg jag ville ha (Valde mörkbrun) och det blev bara fult på hög nivå. Men jag lät det vara, fast på kvällen var vi ute en stund och då fick jag nog och började gråta för jag såg förjävlig ut och ringde mamma. Bad henne sätta in lite pengar på mitt konto så jag kunde färga om håret. Vilket hon gjorde (Tack mamma! Du räddade mitt hår >_<). Men eftersom klockan var rättså mycket så kände jag att jag inte orkade färga just då på kvällen. Så köpte två blonderingar och en mellanblond färgning. Fast hann bara med blonderingarna för jag kände hur det började svida riktigt illa. Och thats not good. Så sköljde ut den andra blonderingen efter cirka 20 minuter. Får vänta med färgningen till mina sårskorpor i hårbotten är borta (Ja! jag brände bort hårbottnen). Men sånt händer. Hade ju aldrig blonderat håret innan och tre starka blonderingar plus en färgning på två dagar är inte så bra för håret eller hårbotten kanske. Så nu går jag runt med typ Guld/rött/orange/blont hår XD Jätte snyggt. Eller kanske lite, jag passar typ i det. Men ska nog blondera det och färga om sen när jag har fått pengar och min hårbotten mår bättre. Tänker inte stressa min hårbotten ännu mer.

Sen på lördagen så var jag först med robban, men gick sen hem för att fixa håret, och då skulle Robban vara med sina polare, men eftersom jag tydligen blev klar väldigt snabbt så var han på väg till Media Market. Det tog för fan mer än två timmar, det är inte snabbt! Och jag är tyvärr en sån flickvän som tycker att det inte skadar om han säger till sånt innan han åker så jag vet, vi skulle ju ändå träffas efter. Så blev lite sur. Och blev väldigt ledsen (jävla järnbrist!!) och kände att jag var värdelös och att jag är en hemsk flickvän och allt så kände just då att det nog skulle vara det bästa om jag gjorde slut med robban. Kan nog säga; som tur är så lämnade jag mina glasögon och mina piller hos honom så var tvungen och hämta dem. Fick vänta utanför i kylan i typ 20 minuter innan han kom hem. Va lite bråk och så men jag älskar honom för mycket så blev att vi låg i hans säng och bara kramades typ. Sen vart det lite bättre med mera.

Så helt enkelt. Min helg har varit väldigt komplicerad känner jag nu i efterhand och väldigt deppig faktiskt. Men nu känns det mycket bättre. Så nu ska  jag lägga in bilder på mitt USB-minneskort till skolan. Och sen ska jag nog sova. Så godnatt och hoppas att eran helg har varit bättre.

Ciao!

Jag känner mig fan duktig.

Även fast jag mådde piss igår och hade ingen lust att gå till skolan idag så gjorde jag det, och jag känner mig glad!

Jag ska kämpa för allt nu, jag ska vara här för mina vänner.

Idag så hade jag svenska på morgonen, var väldigt inne i svenskan kände jag faktiskt och lyssnade och pratade om de va nått jag kunde. Vi pratade om antiken, om vad som kommer på provet på fredag och jag känner att jag kommer klara det :D Sen hade jag foto, Janne (läraren) sa att jag verkade vara väldigt inne i just samtalet om kameror XD haha, men vi snackade i alla fall om kameror, skärpan och alla andra inställningar på analoga systemkameror (allmänt systemkameror), sen gick vi ut o fotade lite, vad roligt och slutade lektionen en timme tidigare. Sen hade vi lunch: lasagne, va gött, och till slut hade vi data då jag skrev ett CV, inte för att det speciellt spelade någon roll eftersom ja ändå måste skriva om det så jag även har det hemma och bättre, men det ska jag göra sen, för Robban ska hjälpa mig o fixa Office paketet med word. Vilket gör att jag kan ladda ner en CV mall. I alla fall, direkt när jag kom hem efter skolan så började jag söka jobb :D Gick inte så värst bra, men man kan ju inte tro att alla ställen man ringer till har lediga platser, speciellt inte när man är under 18 och inte alla jobb går pga åldern. Så jag sökte till lite allt möjligt som till exempel mataffärer där jag vet att dem har 16 åldersgräns och sen så ska jag fixa mitt CV och skicka in till mcdonalds. Inte precis favorit jobbet men skit samma. Och så fixade jag en grej om barnvakt och så ska jag söka servitris jobb också. Vem vet, kanske lyckas få ett jobb :D Då blir jag fett glad, annars är det bara att fortsätta leta. Bara att hoppas på det bästa.

Nu så väntar jag på att robban ska bli klar så jag kan traska över med min dator och fixa word.

Får väl se hur lång tid det tar innan han blir klar XD Fett najs.

Aja vi hörs väl imorgon då :D ciao!

Okej, jag ska fan i mig vara glad för att jag finns. Det finns så många andra som verkligen har det sämre än mig. Och jag känner mig så självisk. Men nu är det stopp på det! Jag ska verkligen försöka bli en bättre människa, och jag ska klara det! Jag ska vara den som står upp för mina kompisar och är där för dem! Det är så hemskt när en kompis som jag har känt i typ två år nu är så nära på att förlora allt egentligen. Hans syster ligger medvetslös på sjukhuset och har en väldigt allvarlig hjärnhinneinflammation och hon kanske aldrig blir helt frisk, och idag så fick han reda på att hans pappa har cancer. Det är så hemskt och jag önskar att det fanns nått och göra. Men det gör det inte. Det finns inget jag kan göra. Det är bara att hoppas på det bästa att allt löser sig, vilket jag verkligen hoppas på. Ingen person är värd att kunna vara på gränsen till att förlora sin familj. Jag hoppas verkligen att hans syster och pappa blir friska och att dem får leva resten av livet som alla andra.Det har dem all rätt till.

Men i alla fall. Nu är det slut med att tycka synd om mig själv. Jag ska verkligen försöka stå upp för mig själv. Och för alla andra. Jag ska inte ta någon skit och jag ska fanimig ge skiten tillbaka om dem så förtjänar det. Jag ska försöka verkligen att vara en bra familjemedlem, en bra vän och en bra flickvän och allt annat. Det är fan dax nu. Nu jävlar ska jag försöka ta tag i mitt liv. Jag ska försöka skaffa ett jobb så jag tjänar lite pengar så jag kan hjälpa min pojkvän med ekonomin, jag ska se till att klara mina tre år som jag har kvar i skolan, jag ska kämpa så långt det går och se till att jag är här för mina vänner. Jag ska verkligen försöka.

#Sluta ta skit från andra

#Kämpa igenom dem sista åren på skolan

#Vara där för alla polare

#Skaffa ett jobb

och

#Vara glad för att jag lever. Ingen negativ människa det här inte!

fast det får ja börja med imorgon :P För nu ska jag sova XD Godnatt allihop, om någon faktiskt läser det här XD

Jag vet, det var jätte länge sen jag bloggade sist. Men vad har jag att skriva om? händer inget speciellt i mitt liv precis. Har börjat gymnasiet, huddinge gymnasium inrikting estet bild och formgivning. Vilket ja lite ångrar att jag valde, för jag har ingen framtid. Plus så är jag skoltrött och jag vill hellre ta det ledigt. Men då har jag verkligen ingen framtid för orkar inte gå om. Men ja ska försöka klara mig. Vad annat kan jag göra?

Just nu känns livet rättså jobbigt. Även fast allt är bra. Men jag har varit så jävla ledsen idag. Jag har verkligen tappat lusten till allt känns det som. Är jag en jobbig person? Är jag gnällig? Är jag allmänt jobbig? jag fattar inte. Robban (Pojkvänen) smsade med sin polare igår när vi var på halloween fest o skojade lite med honom eftersom de va två tjejer där som hade klätt ut sig till jävla kaniner med typ inga kläder alls, och så skriver hans polare tillbaka: jag är inte intresserad av en gnällig fjortis till skillnad från vissa andra. Och såklart menar han mig. Jag fattar inte. Jag är ingen fjortis, om han vill tycka det så får han det, men gnällig. Det fattar jag faktiskt inte. Och gjorde inget åt det förrän jag sa till honom att det inte skulle skada om han faktiskt skulle stå upp för mig ibland, och då skrev han att jag må vara gnällig men är ingen fjortis. Vad är det för sak!? skulle det göra någon skillnad på nått sätt? Jag frågade honom sen om exempel till att jag är gnällig. Jag ser mig inte som en gnällig person, visst jag är verkligen inte perfekt men om något är fel med mig eller vad man nu ska säga och jag får reda på det så kan jag åtminstånde försöka förändra det. Men i alla fall så hade han inget jävla exempel till att jag är gnällig. Ingenting. Så sen när vi kom fram me bussen och gick av så sa jag det: om du vill att jag ska vara gnällig så kan jag vara det. Sen sa jag det jag tyckte, att han inte skyddar mig från skit från sina egna polare. Han låter dem snacka skit om mig utan att änns verka bry sig. Va fan liksom. Om någon skulle komma o snacka skit om robban skulle jag fan slå ner personen. Jag blir så sur. Och ledsen.

Idag så var jag fortfarande deppig för det. Kanske inte för att ja hade nån riktigt grej att vara deppig för, men jag var bara det. Det tog mig verkligen i själen när folk säger saker, ingen gjorde precis bättre när robbans polare smsade och fråga om robban ville ut, vilket ja inte ville, orkade inte träffa idioten. Så jag tog robbans mobil och skrev att jag inte ville ut, och då kommer hand andra polare o skriver: vem fan bryr sig om vad sara tycker? och så höll dem på. När jag såg det så tog det fart igen, hade precis fucking slutat gråta och så ska dem komma och hålla på igen. Jag är ingen person som riktigt tar åt sig men om dem bara kommer sådär och robban inte gör nått åt saken så går det inte att skita i det. Det går bara inte.

Jag kanske önskar förmycket. Jag vill bara att robban ska vara lite mer romantisk. Jag är en romantisk person, jag gillar romantiska saker, jag vill få röda rosor och allt annat skit! Jag vill bli bjuden på en romantisk middag, bara jag o robban. Jag vill inte att hans polare ska vara med hela tiden när vi är ute. Förlåt, men jag vill ha honom för mig själv. Jag vet självisk. Vill ändra det men går inte riktigt, älskar honom för mycket. Jag vill också att han bara ska krama om mig hela tiden. Visa att han älskar mig, inte via ord utan allt annat. Jag vill känna kärlek. Jag vill vara med honom hela tiden. Vi har snart varit tillsammans i sex månader. Lång tid faktiskt. Vet inte om jag ska säga att tiden går snabbt eller sakta. För det vet jag inte.

Robban har fått en egen lägenhet nu. Han ska lämna lite papper på senast onsdag, då får han nycklarna o allt. Men det värsta är att jag tror att jag vill gå snabbare fram än vad han vill. Eftersom ja vill vara nära honom hela tiden så vill jag typ bosätta mig hos honom. Inte flytta dit, men liksom vara där, sova dära, äta där, duscha där, göra allt där. Men jag tror inte han vill det. Jag tror att han inte vill vara så nära mig hela jävla tiden. Men det känns så jobbigt när ja inte vet. Jag skulle fan kunna offra allt för att vara med honom där, skulle lätt kunna sluta skolan och skaffa ett jobb för att hjälpa till med ekonomin. Jag skulle göra sånt för honom. Men jag vet inte om han vill det. Jag vet inte vad han vill o det är så jobbigt. Jag älskar honom verkligen men ja vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill inte göra så att han tröttnar på mig. Jag vill bara att han ska älska mig.... Men ja måste göra nått fel. Vad fan gör jag fel? Allt är så snurrigt...

Jag vill göra så mycket med honom. Visst min ålder är för ung men ändå är jag redo för allt, jag vill förlova mig med honom jag vill bo med honom jag vill göra allt med honom skaffa barn, hela rubbet. Men det är för tidigt för honom, egentligen för mig också, och det vet jag. Han kanske inte är redo för att han har ju faktiskt haft långa förhållanden innan mig... Och han är inte den första jag älskar men han är den för mig känns det som. Även fast jag ibland ogillar honom...

Nej.. Livet är svårt...

Hörs någon annan gång med uppdateringar...